Taneli må vara ett egendomligt folk, men mig har de upphört att fascinera efter 100 dagar på denna plats. Det väl naturligt att urinvånarna så kärt omhuldar sin värld, men i sin fåfänga kan de inte smälta att vi inte gör det. Jag avskyr denna plats, med dess klibbiga, smetiga vegetation och fuktiga, stinkande träskmarker. Stora delar av landytan går från sumpig till att bara vara en grässkorpa ovan meterdjupt, grumligt vatten fyllt av allehanda mordiska bestar som aldrig borde få skåda solljuset. Och när träsken och kärren väl lyser med sin frånvaro är varenda fördömd kvadratmeter ända bort till polarisen täckt av urskog, som Taneli själva tycks stortrivas i. Vilken vettig varelse som helst skulle för länge sedan ha utnyttjat de enastående materiella värden som finns i de många sällsynta trädsorterna och medicinalväxterna och låtit djunglerna skövlas i den goda profitens namn (och för Tanelis eget bästa), men inte dessa dumma infödingar. De älskar sin skog, lever i 'harmoni' med den, på båtar i träsken eller i städer inbakade som termitbon bland träden, gömda för omvärlden av all fördömd vegetation. De tycks närmast njuta av de många blodtörstiga små bestar denna värld rymmer - från små ettriga saker som krälar i undervegetationen till gigantiska bestar som simmar runt i träsken och slukar allt i sin väg. Men värst av allt är de fördöma insekterna, dessa horder av blodtörstiga små väsen som hemsöker varenda tum av planetens yta. Och inte går de att undvika, heller - de letar sig in under kläderna och sticker sina små tänder och snablar i en för att förvandla ens kropp till en rödflammig, blodfattig trasa.
Åh, jag avskyr denna värld. Tacka vet jag Neimoidia.
Itzalak, Tanelis 'försvarsminister', som de kallar honom, kontaktade mig idag angående avtalet. De vill ha vår hjälp att i händelse av krig skydda sin planet mot sina rivaler Kanaerna. Efter vissa förhandlingar enades vi om att Taneli sänker det överenskomna priset på gruvorna och gasfickorna betydligt mot att de får ett par Iiku-missiler i gengäld. Ett avtal enbart till min fördel. Får ta och fira med en tur upp till moderskeppet för en kväll utan mygg.
Vi hade rätt. Idag stötte några av de inhemska arbetarna på rika fyndigheter av KG-179 i planetens jordskorpa. Förvisso är jag osäker på om Taneli själva känner till den enastående efterfrågan på denna metall, men arbetarna som gjorde upptäckten förolyckades innan nyheten kom ut. En felprogrammerad droideka hade tydligen råkat smyga sig ner i gruvorna efter dem… vilken tragedi. En lätt ersättning till deras familjer har jag tyvärr fått utlova.
Äntligen. Efter snart ett halvt Tanelin-år här är vår prospektering av planetens gruvor och gasfickor slutförd, och avtalet undertecknat. Fördömme den vars idé det var att jag skulle övervaka arbetet personligen, men det är i alla fall gjort nu, med inhemsk arbetskraft såväl som droider och gästarbetare från hela sektorn. De stackars primitiva äggätarna som har denna planet som sin vagga har fortfarande ingen aning om vad vi upptäckt. De tror vi vill köpa deras gas och de små diamantfyndigheter de faktiskt har, och nu är deras misstag beseglat. Vi har köpt hela bergskedjan för en spottstyver, och de får bara ett par interplanetära, atmosfärdetonerande missiler emellan. Tack och lov för dessa underutvecklade, lättlurade folk.
Jag kan förmodligen se fram emot ett visst lyft i min karriär.
Karriärlyftet lät tydligen vänta på sig. Är fortfarande på Tanelin, då någon högre upp i hierarkin sett det för bäst att jag 'övervakar det fortsatta arbetet'. Jag ber, ge mig hans huvud på ett fat innan insekterna slukar mig…
Arbetet fortskrider i alla fall som planerat. Våra gruvrobotar är i full gång med att uttömma fyndigheterna, och eftersom vi numera officiellt äger 260 kvadratmil av planeten står det oss fritt att exploatera också andra områden, så länge vi gör det på vår domän. Men vi har skickat ned så många droider att Taneli förmodligen skulle dra sig för att protestera om vi skulle överskrida våra befogenheter en aning. Men jag drar mig ändock för det - man vet aldrig vad folk som detta kan hitta på.
Tanelin och Kana är grannplaneter, och att påstå att det råder grava spänningar dem emellan är ingen underdrift. Kanaerna plundrade och ockuperade stora delar av Tanelin så fort de bytt till sig den nödvändiga teknologin för rymdresor, som Tanelin då inte besatt. Det var 2-300 år sedan, om jag minns rätt, och det var faktiskt oss de köpte teknologin av. En smula ironiskt, egentligen. Taneli gjorde sig fria från ockupationsmakten och plundrarna genom att ta lärdom av den teknologi de använde, och det slutade med att båda världarna var på samma nivå. Ingendera har någon kapacitet för strid utanför atmosfären, men båda raserna har transportskepp nog att landsätta ansenliga styrkor på den andras planet. Det har varit dödläge i över ett sekel nu, men det hotar att brytas, då nyheten om Iiku-missilerna som Taneli nu förfogar över råkat nå Kanaerna genom en liten fågel (som råkade vara Marnok, min adjuntant). Kanaerna är nu extremt intresserade av att köpa ett större parti missiler och, har jag hört, kanske rentav en hel slagkryssare, och det är med all sannolikhet bara en tidsfråga innan de kontaktar mig med sin förfrågan.
I sanning, jag anar avsevärd ekonomisk vinning. Åh, vilket geni jag är.
Tydligen är hela det här planetsystemet exceptionellt rikt på KG-179. Men planetsystemet består utöver Tanelin och Kana bara av Kanai II, en ogästvänlig isklump som Kanaerna lagt beslag på. Den ska bli min. (Jag betvivlar starkt att Kanaerna har något annat av värde att betala med).
Äntligen har jag kunnat lämna arbetet på Tanelin i händerna på mina förmän där.
Idag har jag bjudit upp en representant från Kanas styrande råd i moderskeppet. Han tycks fascinerad, rentav imponerad, av vår överlägsna teknologi och har ivrigt traskat runt utforskandes skeppet. Jag har begärt hit en avlagd slagkryssare från Tarhal Seko som borde vara här inom ett par dagar. Under tiden lämnar moderskeppet sin omloppsbana runt Tanelin och färdas bort mot Kanai II. Ett par varv runt den isklumpen ska förhoppningsvis övertyga Kanas representant om hur 'värdelös' den är.
De erbjuder mig krediter, och alla deras anbud hittils har jag nekat att acceptera. De sjutton Iiku-missilerna kan de måhända betala om de tömmer halva statskassan, men då har de fortfarande slagkryssaren kvar att köpa, och de tycks onekligen intresserade av den. Det är nästan så att jag tycker synd om dem om de är dumma nog att köpa den. (Jag har monterat en liten neutronbomb till skeppets reaktor, och jag har fjärrkontrollen).
Men de ger sig inte. Kanai II vill de inte släppa ifrån sig. Jag får helt enkelt uppskjuta förhandlingarna och vidta mer drastiska åtgärder.
Delger Vicekungen min plan. Han ger mig ingen vidare respons, men ger mig fria händer att hantera situationen som jag finner bäst. Alltid något.
Arbetet på Tanelin går som planerat, och jag befinner mig nu på moderskeppet i omloppsbana kring Kana. Ryktet jag sett till att sprida ut därnere om att Taneli planerar ett nytt krig tycks ha slagit ordentlig rot vid det här laget. Nu är det bara att vänta på att Kanaernas egna paranoia och kärlek till sin hemvärld ska få dem att släppa Kanai II till sist.
Stillestånd. Ingen framgång. Kanaerna lät sig inte luras så lätt, och även om ryktet fick dem att höja beredskapen en aning så vill de inte acceptera mitt pris. De har erbjudit Handelsfederationen ensamrätt på handel med Kanas gas- och mineraltillgångar, och fortsätter det så här accepterar jag kanske det budet. Det är bättre än ingenting.
Vi har nu utvunnit så rikliga mängder KG-179 och gas på Tanelin att det är mer än nog för att betala Iiku-missilerna hundratals gånger om. Lastskeppen är fyllda, har lämnat sektorn och är på god väg mot Tarhal Seko. Utvinningen nere på planeten fortsätter, och jag finner för bäst att försöka hinna med ytterligare en vända innan planeten måste evakueras. När som helst nu borde min plan sättas i verket på Tanelin.
Jag kan inte uppskjuta affären med Kanaerna mycket längre om inte åtgärder vidtas. Nu gör det ju dock det.
Kanaernas ambassadör på Tanelin dog i morse. Giftmördad, uppenbarligen, med ett inhemskt gift. Mina botaniker fann ganska intressanta giftväxter i träsken därnere…
Efterfrågan på Iiku-missiler och annat krigsmateriel tycks plötsligt ha ökat betydligt i hela planetsystemet.
Nationalistiska grupper på Kana har uttalat fördömanden gentemot Taneli, och Kanaernas styrande råd i stort tycks oroade över utvecklingen. De har alltså verkligen inte insett att det sista Taneli önskar är krig världarna emellan, trots deras sekellånga fiendeskap. Utmärkt.
Ödet har spelat mig rätt i händerna. Kanaerna ville utöva påtryckningar gentemo Taneli då ambassadörens mördare ännu inte hittats, och köpte tillslut Tarhal Seko-slagkryssaren av mig för en ansenlig summa, inklusive ett förmånligt handelsavtal med Kana. Kryssaren var rätt modern på sin tid, så den torde kunna gå in i Tanelis atmosfär såväl som beskjuta planetytan från omloppsbana. Återstår bara att se vad Kanaerna gör med den möjligheten. (De är ett mindre fredsälskande släkte än sina rivaler på Taneli).
Taneli har begärt vår hjälp med att hitta den skyldige till mordet på ambassadören, allt för att blidka Kanaerna. Taneli tror att vår teknologi kan ta fram ytterligare ledtrådar om giftets natur och hur ambassadören fick det i sig. Vi har gått med på att bistå dem i utbyte mot en symbolisk men ansenlig summa krediter, men våra undersökningar kommer givetvis inte att leda någon vart.
Tänka sig att jag skulle bli en individ höjd över varje misstanke så här tidigt i livet. Fascinerande…
Gruvdriften på Taneli fortsätter oförtrutet. Om trettio Taneli-dygn borde vi vara redo att lämna planeten tills vidare.
Ambassadörens mördare har ännu inte hittats. Kanaerna är rasande, men nöjer sig med en ersättning från Taneli. Lyckligtvis vidhåller Tanelis regering sin oskuld, och vägrar betala.
Kanaerna tog åter upp ärendet med Iiku-missilerna. Fortfarande ingen affär. Jag vägrade sälja mot annan betalning än Kanai II.
Kanaerna har skickat en ny ambassadör till Tanelin efter mycket om och men, men de har fortfarande inte kompenserats för mordet på hans företrädare.
Fraktskeppen har återvänt från Tarhal Seko och medfört de 30 Iiku-missiler jag begärt, liksom stora förråd av biologisk utplåningsgas. Jag uppgav att vi skulle ha den till att skövla regnskogen kring gruvorna, för att lättare komma åt andra schakt i bergen. Vicekungen gav mig fria händer, så jag har ännu inte delget någon mina verkliga intentioner om det här går så långt.
Fraktskeppen har återvänt från Tarhal Seko, och landat på Tanelin för att åter lastas med råvaror. Om 10 Tanelin-dygn kommer allt vårt manskap ha lämnat planeten.
Kanaernas nya ambassadör hittades död i morse, knivhuggen den här gången. Mördaren har inte påträffats. Då jag är på plats i Ashrat har jag givetvis gett mina kondoleanser både till Tanelis regering och Kana-ambassadörens stab.
Läget höll på att lugna ned sig, så jag var tvungen att vidta åtgärder. Lämnar staden omgående, innan de hunnit förhöra mig. De skulle ändock inte ha något att gå på, dumma som de är. Just typiskt Taneli att låta alla utomplanetariska representanter bo i samma byggnad, någon slags uppsvälld, sfärisk struktur bland jätteträden här i djungeln. Nåja, Marnok och Haagen ger mig tillräckligt alibi.
Likfullt vägrade Ashrats väktare låta mig lämna staden. Kan de ha misstänkt något? Jag åberopade diplomatisk immunitet och viktiga ärenden uppe i moderskeppet, men de vägrade lyssna. Lät mig emellertid inte gripas. Vi lyckades ta oss till diplomatskeppet, men också där väntade väktare. Jag varnade dem, men de lät mig alltjämt inte resa. Kallade ned eskortskepp från omloppsbana och släppte sedan ut våra droidekas ur diplomatskeppet. De skjöt vaktstyrkan i stycken. Lämnade Ashrat i all hast och återgick till moderskeppet.
Nu är Kanaerna rasande. Deras ensamma slagkryssare är på väg mot Tanelin som en ren maktmarkering.
IX-Tzelak och det sekundära kommandoskeppet XXVI-Izel har bestyckats med vardera 10 Iiku-missiler och 20 missiler med biogas. Har kallat alla understöds- och jaktskepp (utom fraktskeppen och de droidjagare som patrullerar vårt område på Tanelin) tillbaka till dessa våra två moderskepp.
Jag är tydligen inte vidare populär nere på Tanelin efter incidenten häromdagen. Men de har likfullt inga bevis som pekar mot mig, och mördarens identitet och avsikt är ännu ett mysterium. Kanaerna är likfullt mycket upprörda.
Kanaerna har hotat att beskjuta två Tanelinska städer från sitt slagskepp i atmosfären om Taneli inte utlämnar mördaren inom två dygn. Det kommer givetvis inte att inträffa.
Kanaernas trupptransportskepp har anslutit sig till slagkryssaren. Nu hotar krig på allvar. Jag har ont om kontakter kvar nere i Ashrat, men jag förmodar att Taneli står handfallna och kommer att kontra med det lilla flyg de har. Iiku-missilerna kan de givetvis inte avfyra i sin egen atmosfär.
Har gjort ytterligare en förfrågan till Kanaernas styrande råd. De vill fortfarande inte sälja Kanai II.
Det fanns energi kvar i den gamla Tarhal Seko-kryssaren. Tanelis försök att finna en fredlig lösning på konflikten misslyckades fullständigt (tack och lov för bristfällig diplomati, och en diplomat som aldrig nådde Kana. Våra droidjagare råkade tydligen skjuta ned hans skepp…beklagligt). Till slut fann Taneli ingen annan råd än att angripa Tarhal Seko-kryssaren med det lilla flyg de hade. Det finns inte mer.
Kryssaren har beskjutit staden Asev som nu härjas av omfattande bränder. Taneli har spelat ut sitt sista kort, och hotat med att avfyra Iiku-missiler mot Kana.
Kanaerna har bett oss att skydda deras värld och skjuta ned Tanelis missiler då de lämnar atmosfären. Jag nekade givetvis, med ursäkten att Handelsfederationen inte ville bli inblandad i konflikten. Erbjöd dem åter en laddning Iiku-missiler i utbyte mot Kanai II. De vägrar fortfarande.
Jag har tagit fram fjärrkontrollen till neutronbomben nu. Den kommer att detonera om ett par ögonblick, och Kanaerna kommer att tro att kryssaren sprängdes med något vapen från marknivå.
Tarhal Seko-kryssaren försvann i en gigantisk explosion av vitt ljus, och tog de närbelägna transportskeppen med sig. Kanaernas krigsmakt är lamslagen. Det såg riktigt vackert ut här uppifrån, det var som en vit ljuskaskad som lyste upp ovan Tanelins gröna yta, och dröjde ett tag innan den bleknade bort.
Nu är Kanai II min. Jag är dock återhållsam med glädjen, ty jag har än större vinst på gång. Det här, om något, torde säkra min framtid inom Handelsfederationen.
Nu är avtalet undertecknat. Kanai II tillhör Handelsfederationen, och 10 Iiku-missiler tillhör Kanaerna. Om de blott visste att de gjort sin historias sämsta affär…
Kana är faktiskt en vacker värld, långt mer gästvänlig än Tanelin. Här är varmt, men inte fuktigt, och det finns få insekter och höga träd. Ljumma, vilda vindar svalkar, och stora, blå oceaner täcker planetytan. Kanaerna själva är ett reptilliknande, halvt akvatiskt folk som lever på öar runtom i de vidsträckta haven, fyllda av vackra fiskar och någon slags blåskimrande, flygande djur. Huvudstaden Kanaasqatsi ligger på den enda större landmassan, omgiven av frodiga slätter och sandöken, och är också den en vacker stad, med smäckra spiror som skjuter upp mot himlen. De är inte särskilt höga, förvisso, och staden är inte särskilt stor, men det är ändå en vacker plats. Också himlen är tilltalande, ljusblå och täckt av mjuka slöjmoln. Det liknar faktiskt Neimoidia lite.
Det är nästan så att jag tvekar till det jag tänkt göra. Men framgång kräver offer, och min väg är utstakad. Nu återstår blott ett par drag.
Moderskeppet har lämnat sin omloppsbana kring Taneli och väntar ovan Kana på min återkomst, medan XXVI-Izel övervakar evakueringen av Tanelin. Det är bråttom nu.
De allra sista posteringarna på Tanelin har evakuerats, och det sista fraktskeppet och droidjagarna är på väg att lämna planeten. Övriga fraktskepp är redan på väg mot Tarhal Seko. XXVI-Izel väntar på de sista jagarna och lätta transportskeppen, och ansluter sig sedan till oss här ute, på säkert avstånd mellan båda planeterna.
Det finns inga utomstående vittnen inom våra sensorers räckvidd, annat än små, avlägsna skepp som med all sannolikhet saknar resurser att uppfatta detaljerna i det som nu kommer att ske. Det är väldigt glest mellan farlederna i den här sektorn, full av primitiva planeter ingen ännu befattat sig med. Utom vi.
När Tanelin nu kommer i linje med oss kommer jag att ge order om att avfyra 4 Iiku-missiler mot perifera områden på Kana. De kommer att tro att de kom från Tanelin, givetvis.
Kanas sydvästra ocean kokade och svallvågorna uppslukade hela arkipelager, och städer jämnades med marken av eld från skyn. Glastornen är splittrade och ligger i ruiner på sönderbränd eller dränkt mark, och 17 miljoner Kanaer är döda. Förödelsen i de drabbade områdena är total, och Kanaerna styrs av vrede, inte sorg. Deras missiler är redan på väg mot Tanelin, som förmodligen inte ens insett vad som hänt.
Jag tog mig friheten att meddela Taneli om att de har omkring 5 timmar kvar av sitt paradis, och att jag på grund av det avsked jag fick förra gången inte tänker hjälpa dem mot mindre än att de säljer hela planeten till mig.
Observatörer på Tanelin har nu kunnat bekräfta den annalkande undergången, och regeringen står redo att svara med sina 7 missiler.
Mitt diplomatskepp har hämtat upp Tanelins regeringschef och försvarsminister, och de har fått se missilerna med egna ögon. Deras desperation går inte att beskriva med ord.
Handelsfederationen äger nu hela Tanelin. Idioterna skrev över planeten på oss utan att ställa upp villkor i dokumentet, som väntat. Desperation kan göra fantastiska saker med folks förnuft.
Jag har beordrat Taneli att avfyra samtliga sina Iiku-missiler mot Kana, och min order har åtlytts. Kanaerna kommer att få sin historias största överraskning (de tror ju säkerligen att Taneli redan avfyrat allt de har).
Representanterna från Tanelin vägrade återvända till planeten innan de inkommande missilerna var nedskjutna. Synd för dem, men det spelar väl ingen roll, egentligen. De skulle ju dött i varje fall. Skillnaden var bara att de nu dog av plötsliga skott från mina droider, inte Iiku-explosioner eller strålskador. Barmhärtigt, kan tyckas.
Jag har inte skrivit under något annat än att Tanelin nu överlåtits åt Handelsfederationen, så någon nedskjutning av de inkommande missilerna kommer givetvis inte att ske. Från sin position något närmare Tanelin har jag istället låtit XXVI-Izel se till att 10 missiler med biogas åtföljer Kanaernas missiler på deras sista färd. De har också avfyrat en Iiku-missil mot planetens norra polaris.
Nu finns Taneli förmodligen inte mer. Våra sonder registrerar bara döende växtlighet på planetytan, men det är också svårt att nå innanför atmosfären, som fyllts av giftgas. Vi vet åtminstone att istäcket smält och att vattennivån stigit över hela planeten, och att växtligheten i den djungel som alltjämnt återstår har dött av biogasen och nu brinner som fyrbåkar. Allt djurliv på ytan torde nu vara utrotat. Inte en enda signal har utgått från planeten, ett tydligt tecken på att ingen längre finns kvar som kan sända.
När all växtlighet har dött och haven svalnat torde planetytan vara blottlagd, och planetens hela förråd av KG-179 moget att tömmas. Strålningen kommer att hålla det mesta liv borta från Tanelin i århundraden, men våra droider klarar såväl strålning som gruvdrift utan mer problem än en Neimoidier i regnväder.
Mitt verk. Varför är jag inte stolt?
Jag har nu ödmjukt upplyst Kanaerna om att de utplånat Taneli, och att Tanelis sista svar närmar sig Kana. Jag har gett Kanaerna samma erbjudande som jag gav Taneli - deras värld mot deras liv. Men Kanaerna har nekat.
Vilken… förlust. Vilket slöseri. Kanaernas fanatism hade jag aldrig räknat med. De vägrade hårdnackat sälja sin värld också när missilerna närmade sig atmosfären, och skickade upp allt vad rymdskepp de hade på rena självmordsuppdrag - att krocka med missilerna. Jag skickade ut våra jaktskepp och lät dem utplåna Kanas lilla rymdflotta. De hann inte stoppa en enda missil.
Kana var en större värld än Tanelin, det skulle krävas mer för att krossa den. Men jag ville inte krossa, jag ville inte utplåna, jag ville bara… äga den. De vägrade fortfarande gå med på mina krav, vägrade fortfarande låta mig rädda dem, anklagade mig för att ha bedragit dem, för att ha skjutit ned deras skepp, för att ha sålt dem en värdelös slagkryssare. Jag nekade givetvis, befängda anklagelser. Gav dem ett sista ultimatum. De förolämpade mig, krävde att jag skulle rädda dem först och diskutera priset sedan. Över min döda kropp.
De avfyrade sin enda kvarvarande Iiku-missil mot oss. Vi sköt ned den innan den ens kommit halvvägs.
Sedan frågade jag igen. Inget svar, bara tystnad i sändarna. Missilerna från Tanelin var väldigt nära nu.
Sedan lät jag avfyra samtliga missiler på IX-Tzelak mot Kana. Kommendören på XXVI-Izel protesterade, men lydde till sist min order att göra detsamma.
Hur det känns att se en så vacker värld utplånas går inte att beskriva med ord. Polarisen smälte, oceanerna kokade och svallvågor dränkte arkipelagerna och tryckvågorna krossade städernas torn och slet vegetation såväl som monument från Kanaernas forntid i bitar. Eldstormar brände sönder skogarna och strålning och fruktansvärd hetta i atmosfären utsläckte det liv som ännu fanns kvar. Haven förångades till sist då hettan i atmosfären ökade, och rök och damm steg upp och dolde solen för tusentals år. Mina sonder uppfångade de sista Kanaernas klagosång mot stjärnorna. Det var det vackraste och sorgligaste jag någonsin hört, tusentals stämmor fyllda av obeskrivligt vemod då deras värld dog. Deras hjärtan rymde inte längre något hat, inte längre någon fruktan… bara fruktansvärd, namnlös sorg. Sedan dog de av strålningen och hettan, en efter en, och det sista som hörs på inspelningen är ett barnskrik, från det sista barnet av Kanaernas ras. Ett ljud jag aldrig kommer att glömma.
En ordlös vittnesbörd om mitt verk.