--jag själv, i en gammal artikel"…you can't simply introduce a new ship and say that it is a common rebel craft, because we know it isn't. If I want stories that don't have a logical background, I'll go watch an episode of Star Trek - Voyager."
Jag spelar Star Wars - rollspelet. Det är och förblir ett av mina absoluta favoritspel. Detta faktum förvånar många. I synnerhet blir de förbryllade när de inser att jag talar om West End Games' gamla version. Den nya d20 - baserade versionen är ju sanktionerad av Lucasfilm själv. Varför använder jag då gammal skåpmat?
Det kan i och för sig diskuteras huruvida d20-systemet är bättre eller sämre än West End Games system, men det hör inte till saken. Nej, saken är att jag inte spelar Star Wars för att jag är purist. Star Wars är inte finkultur. Det är inte pionjerande science fiction. Nej, Star Wars är underhållning; de nyare filmerna belyste detta faktum med all önskvärd tydlighet. Det mytiska fick ge vika för det mediokra, episkt berättande ersattes av betydligt mundanare slapstick av amerikansk modell. En generalisering förvisso, men med mer än ett korn av sanning.
Jag läser alla dessa expansioner i affärerna med någon slags morbid nyfikenhet. De oräkneliga Star Wars - noveller som står uppradade längs hyllorna har jag för länge sedan slutat köpa, men jag följer dem likförbannat, om än bara för att få utlåtande om hur de är. De beskriver George Lucas definitiva version av Star Wars, så väl som någon utomstående nu kan göra det. De är en gallring av materialet, just som Lucas med sina specialutgåvor av filmerna visat oss vad han (uppenbarligen) från första början velat ha med, sin slutgiltiga vision av Star Wars.
Det råkar bara vara en vision som jag inte föredrar. Lucas kanske hela tiden ville ge tittarna grälla färger i Molnstaden istället för dämpade toner och ödesmättad symbolik. Han från första början ville att Greedo skulle skjuta före Han Solo. Kanske. Men om jag vill ha ett nedtonat, skitigt universum? Tja, en sak är säker, jag lär inte leta hos Lucas efter det.
Kanske är det reaktionen hos en självrättfärdig fanboy som aldrig presterat något själv, men jag tvivlar på att jag är den ende som storknat på Star Wars, och i synnerhet då de nyaste supplementen. Lucas maskin trampar förvisso på, nya utgåvor släpps hela tiden. Dock frågar man sig mer och mer om dessa supplement faktiskt innehåller något.
Jag läste en fråga en dag på Stardestroyer.net. Frågan löd: "vad skulle du ändra på om du fick förändra en enda sak i filmerna?"
Och jag upptäckte att jag faktiskt inte ville ändra på saker och ting. Jag skulle aldrig bli färdig, jag skulle aldrig veta var jag skulle börja. Många av de bästa rollspelare jag känner har lämnat de officiella världarna bakom sig. De säger, "visst, det är officiellt så… men inte i mitt Mundana" eller "min uppfattning om Ereb Altor utesluter Chronopia". Och just så känns det. Jag spelar i min version av Star Wars. Där är mörkt, skitigt, stundom tragiskt, stundom vackert. Adrenalinet, mystiken och spänningen är konstant.
Där har vi mitt Star Wars, och det gillar jag jevlar i mig bättre än det unkna kadaver George Lucas försöker prångla ut.