En av Mundanas mest fasaväckande gestalter är den städse fruktade Hellergasten. Även om den icke är att förväxla med Helmgasten är de två varelserna ändå förenade av ett gemensamt ursprung. Dock är Hellergasten betydligt mindre folkskygg, och tycks fullständigt likgiltig för hur många som känner till dess härjningar. Många är de krigare som skådat Hellergastens rigida ställning, och, i tron att det rörde sig om en staty, fallit för dess klinga. På sistone har ryktet om Hellergastens verk spridits över nästan hela Mundana.
Få känner till Hellergastens härkomst, men de lärde har spårat dess första dokumenterade framträdanden till Damarien. Det ligger härmed nära till hands att utgå från att de händelser som en gång ödelade staden Helm också hade något att göra med Hellergasten. Trots att detta antagande i grunden stämmer, är det osäkert om Hellergastens skapelse var ett planerat steg i ritualen. Dunkla texter konfiskerade av Daakkyrkan ger vid hand att blotta nämnandet av Hellergasten är belagt med dödsstraff inom Xinukulten. Man är osäker på varför, men det är känt att alla skriftliga bevis på Hellergastens existens förr eller senare tenderar att gå förlorade.
Sanningen om Hellergastens skapelse är en tragisk historia: ett talande bevis för Xinus ondska, och hur långt denne hatets gud är beredd att gå för att driva Mundanas befolkning i fördärvet.
För länge sedan stod ritualen i Helm nära sin fullbordan. Bland de tappra riddare som förgäves sökte hindra den fanns en ung illuminatör vid namn Josen. Denne färdades med de jargiska tempelriddarna icke för sin lämplighet i strid, ej heller för sin skicklighet med pensel och bläck; ty den unge mannen var den ende med kunskap att tyda de tecken som Xinudyrkarna använde i sina skrifter. Pojken var djupt hängiven Daak, och hade självmant valt att följa med gruppen, ovetande om den tragedi som där skulle inträffa.
Oräkneliga var de liv som skördades den natten. Blod rann över gatorna och människor föll som agnar för lien. Bland dessa var den unge illuminatören. Men ritualens fullbordan utlöste ett kraftflöde som sköljde över riddarsällskapet, och de fallna uppfylldes av ett oheligt liv. De forna riddarna var nu gastar, och de svor sin trohet till Xinu i det ögonblick de reste sig. Därefter begav de sig att möta gudens inkarnater, men i deras fotspår stod en ensam gestalt kvar. En gestalt som i ett tidigare liv hade varit Josen. Pojken var uppfylld av Xinus kraft, och stod liksom Helmgastarna i obrottslig lojalitet till sin gud. Dock hade kraftflödet gjort varelsen något sinnesförvirrad, och den gav sig helt sonika bort för att avbilda ett närbeläget berg i Xinus namn. Hellergasten var född.
Hellergastens gestalt ger ett platt och livlöst intryck. Vid första anblicken tycks varelsen stå fullständigt stilla - dess viloposition ser osedvanligt och plågsamt stel ut. Den kan dock röra sig med överrumplande kvickhet, vilket gör att dess VINIT - slag i början av striden är två nivåer lättare (-Ob2T6). Den förefaller ha en märkvärdig förmåga att förvrida tid och rum - i dess närhet kröks perspektiv, anakronismer frodas, och tredimensionella figurer förlorar all tillstymmelse till djup. Denna effekt är mycket förvirrande och gör att alla försök att använda avståndsvapen mot Hellergasten kräver ett Normalt slag för syn.
Hellergasten tycks till skillnad från Helmgastarna inte särdeles målinriktad. Den tycks istället driva runt och på pergament fästa avbilder av verkligheten såsom Xinu ser den. Åsynen av en sådant pergament har drivit mången man med järnvilja till vansinnets brant. Måhända är detta Hellergastens sätt att sprida Xinus inflytande i världen.