Nya vapen och rustningar

Saraïklinga

Om mûhadinska kvinnor någonsin bär vapen är det i nio fall av tio en saraï-ihlak, saraïklinga, uppkallad efter den dödligt giftiga ökenblomman med samma namn. Det är en liten, krökt och mycket vass kniv som bärs under kläderna i en skida på låret eller överarmen, och sällan eller aldrig används. Det är ett rent självförsvarsvapen, att brukas av en kvinna när ingen finns kvar att skydda henne, och också ett självmordsverktyg att inför hotande våldtäkt ta sitt liv med. Saraïklingan är ett utpräglat feminint vapen och bärs aldrig öppet. Såväl skidan som hjaltet är rikt utsmyckade, och kniven i sig oftast prov på genuin västerländsk smideskonst.

Celanincald

Detta är det Caseriska ryttarsvärdet, i bruk främst av Caserions beridna krigare, men har även spritt sig till resten av Asharina och Jargien. Det är ett mycket tungt och långt enhandssvärd, nästan i klass med ett slagsvärd, dock enbart med enhandsgrepp. Det är primärt ett huggvapen, avsett att användas från hästryggen för att slå igenom hjälmar och rustningar på fotfolk med väldiga nedåtgående hugg. Den långa, kraftiga klingan ger vapnet en respektingivande tyngd, och det kräver en hel del muskler för att kunna svingas effektivt. Detta gör givetvis att den saknar alla former av den elegans som normalt utmärker de Cirefaliska svärden, något som till viss del uppvägs av en imponerande räckvidd. Det finns faktiskt en hel del som tyder på att svärdet inte är av Cirefaliskt ursprung, utan anammades av dem när de först kom till Asharina. Det troligaste är att det härrör från det område som numera kallas Drunok, som alltid varit en kulturell smältdegel för de nordliga ryttarfolken och den Jargiska kulturen.

Cirman

Celancaldens storasyster är det cirefaliska slagsvärdet Cirman, i mångt och mycket likt sin mindre förlaga, men längre och betydligt tyngre. Detta har gjort vapnet någorlunda populärt hos beridna huskrigare, samt tungt rustade infanterister. Dess användning är ganska begränsad, då vapenmästare oftast föredrar det längre och mer graciösa Melorsvärdet, om inte annat så för att visa att de har råd med ett. Precis som celancald förekommer inte helt sällan varianter av detta vapen med krökt egg.

Liten metallsköld, rund

Detta är en ganska liten rundsköld, tillverkad helt i metall, vilket gör den både dyr och tung, men å andra sidan väldigt stryktålig. På grund av detta är den tämligen ovanlig, och förekommer därför ytterst sällan. I de fall då den används är det nästan uteslutande av professionella krigare så som gladiatorer och vapenmästare. Den är ungefär två fot i diameter och utsmyckas ofta med mässingsdetaljer och inte sällan en rejäl sköldspik.

Stridssköld

Stridsskölden är ett mycket udda vapen som härrör från gladiatorarenorna på Asharina. Det består av rejäl bucklare i metall som fästs på underarmen och skjuter ut över handen, som dessutom skyddas av en tillhörande plåthandske som är fäst i skölden. På sköldens insida har en lång svärdsklinga fästats parallellt med underarmen och sticker ut cirka två fot framför sköldhanden. Klingans trubbiga bakre del sticker nästan en fot bortom skölden bakre kant, och kan med fördel användas för att parera hugg mot överarmen.

Stridsskölden är i första hand en defensivt andra vapen, men det betyder givetvis inte att den långa klingan är enbart ett prydnadsföremål utan kan med fördel användas med för både hugg och stötar. Det är en utmärkt kompromiss för krigare som inte kan besluta sig för om de ska kämpa med ett andra vapen eller en sköld.

Regler: Anfall och pareringar med klingan använder färdigheten svärd. Sköldstötar och blockeringar med skölden använden färdigheten sköld. Svårigheten för pareringar med skölden är som vanligt Ob2T6. Om momentet stridssköld väljs till en stridskonst, räknas den som besläktad med färdigheten sköld. Plåthandsken skyddar sköldhanden och dess skyddsvärden är H9, K8, S8.

Förstärkt Liemza

Detta är helt enkelt en förstärkt variant av den cirefaliska skyddsjackan. Den huvudsakliga förändringen är att man syr in en kortärmad tenferoiz, en lätt ringbrynja främst för bruk till sjöss, innanför den huvudsakliga vadderingen, det vill säga på dvärgiskt vis. Vidare syr man fast skydd i härdat läder på axlar och i vissa fall även på armbågar och underarmar där de ger extra skydd, samt underlättar bärandet av utrustning i axelremmar såsom ränslar och sköldar. Slutgiltigen är den försedd med en rejäl krage som kan knäppas hela vägen upp.

Passformen justeras med remmar och spännen på bröstet, sidorna och i korsryggen. Den är dessutom försedd med dubbelknäppning, som har den praktiska funktionen att den döljer spännena över bröstet på ett effektivt sätt. Spännena på sidorna och i korsryggen är mer diskret utformade och på det hela taget är det ett tämligen klädsamt och stiligt plagg som skyddar väl både mot hugg, slag, väder och vind.

Djapoor

Ett svärd med s-böjd egg som används i Forion och Eumo. Svärdet är cirka 100 cm långt och saknar i regel parerstång. Fästet är vanligtvis tillverkat i horn. Den framåtböjda klingan gör det till ett utpräglat och ypperligt huggvapen. Detta gör att det även mycket användbart som bruksföremål.

Kamorklubba

Den kamorianska krigarklubban har med rätta blivit fruktad av de som med fientliga avsikter försökt tränga in i Kamor. Den är tillverkad av polerat hårdträ, ibland målat i klara färger och dekorerat med magiska symboler. Den utstickande sporren gör kamorklubban till ett utmärkt parervapen och kan användas för att slå hål även på lättare metallpansar, något som otaliga jargiska legionärer bittert fått erfara. Konstruktionen som sådan tycks mycket gammal, och finns avbildad på fresker redan från Radh-Kamras dagar. Att den hängt med så pass länge talar sitt tydliga språk. På senare tid har det blivit vanligt att tillverka den vassa sporren i metall, då kamorianerna blivt mer bekväma med att bearbeta metaller.

Notera: Med en sporre i järn kan kamorklubban tillfoga Ob2T6 i stickskada. Grundskadan för hugg används för att räkna det totala skadevärdet.

Ikzal (kamorfiskt kastjärn)

Kamorferna, de ökända kameleontmännen, har gjort hemlighetsfullhet till en konstform. Ytterst få har någon insikt överhuvudtaget i deras kultur, och deras vapenkultur är ett rent mysterium. Kamorfer som vistas längre perioder i människornas samhälle brukar, om något, bära vapen av mänskligt utförande, även om de påfallande ofta är förtrollade på något sätt. De som sett kamorfiska vapen i deras naturliga habitat har tämligen sällan överlevt för att berätta om det.

På Takalorr och i djunglerna i Eumos periferi är kamorfer dock inte en helt ovanlig syn, även om de aldrig skulle låta någon finna deras boplatser. Där har följande märkliga kastyxa observerats. Dess påfallande likhet med tirakernas pharrzakka har lett till en del slutsatser om att kamorferna fått vapnet från tirakisk vapenkultur, men mycket ålderdomliga beskrivningar från Västlanden motsäger detta - det fanns tidigare inga tiraker där. Kanske är det snarare tirakerna som fått pharrzakkan från kamorferna?

"Ikzal", som det heter på lemingo, kamorfernas språk, är ett stort och tungt kastjärn med ett tydligt handtag men en i övrigt varierande konstruktion, bestående av ett antal eggar och vassa spetsar som sticker ut och böjer sig i en märklig asymmetri. En central tyngdpunkt gör, kombinerat med vapnets tyngd och kamorfernas ansenliga styrka, det till ett mycket farligt kastvapen som utan större problem kan kapa en människans ben.

Notera: I närstrid räknas skadeverkan, STYK och SI som för en bredyxa.

Yzrî

Utöver förtrollade dolkar av olika slag är Yzrî-svärdet kamorfernas favoritvapen. Utformningen som sådan är väldigt ålderdomlig och saknar några direkta nutida motsvarigheter, även om Yzrî antas vara en föregångare till det eumoiska Leng-svärdet. En liknande svärdstyp användes i Ziu för länge, länge sedan.

Yzrî är ett grovt enhandssvärd med kort, böjt grepp utan ordentlig parerstång. Det förekommer båda i en- och tveeggade varianter. Bladets form varierar något. I regel är det tämligen rakt vid basen för att en bit upp gå ut i en skarp böj och en mer eller mindre kraftig krökning. Ofta är klingans spets bred men tämligen trubbig, och låter vapnet leverera tunga, krossande hugg. Kamorfernas märkliga smideskonst ger ofta Yzrîn en mycket seg härdning och magiska egenskaper - det finns en del exemplar i brons som tycks fungera lika bra som stålvarianterna. Eftersom parerstång saknas bär kamorfer som strider med svärdet ofta en bucklare i brons eller järn, eller en liten rundsköld.