Bräckardrake

Utbredning

På de Stora Slätterna, raunernas vidsträckta hemland, är nomadlivet en del av tillvaron, lika fundamentalt och oföränderligt som vindens flykt och solens gång över himlen. Det är inte bara raunerna själva som lever på stående fot. Här härjar även fruktade rovdjur, främst av dem den mäktiga pantheran, från vilken växtätande djur tar sin tillflykt i stora hjordar. Vegetationen på Slätterna är dock sällan frodig nog för att erbjuda större mängder djur bete på en och samma plats, och således är också de på ständig vandring.

Ett djur som sällan återfinns bortom slätterna är det som jargiska konservatorer benämner den Större halvdraken. Dock är varelsen betydligt mer känd under tillmälet “bräckardrake,” en ganska rak översättning av det raunländska ordet “Warrkaraug.” Djuret har av betraktare från Drunok beskrivits som “en best av oheliga proportioner, ostoppbar i sitt Raseri, med Horn och Bete av sådan väldig längd, att de kunna mäta sig med Bergsfolkens storsvärd” — en förvisso målande men tämligen ofullständig bild av bräckardraken.

Fysionomi

Liksom horndraken är bräckardraken en pseudodrake, och de två arterna uppvisar klara spår av yttre släktskap, även om bräckardraken är betydligt större och sävligare. Dess fyra ben är korta och robusta, och istället för klor har tåspetsarna ombildats till bastanta klövliknande redskap. Bräckardrakens kropp är till omfånget klart kraftigare än horndraken, och även om ryggkammen pryds av hornfundament bär bräckardraken betydligt trubbigare taggar än sin mindre kusin, vilket för övrigt likaledes är fallet med dess betar och horn. Bräckardrakens huvud är massivt och den korta, grova halsen skyms nästan av dess karakteristiska huvudsköld — tjocka hornplattor som sveper ut för att skydda detta känsliga område. Från denna krans utgår en mängd hornstumpar, varav endast ett litet antal växer sig långa. Dessa horn är till antalet två till fem stycken, mot horndrakens två. Hornen är korta och förhållandevis trubbiga, men att underskatta dem är ett misstag — med bräckardrakens kroppshydda bakom sig är det få saker som står kvar efter en stångning från dessa djur.

Trots sitt släktskap med andra drakar är bräckardraken inte en jägare. Den saknar utpräglad jaktinstinkt och är hursomhelst oförmögen att smälta sådan kost. Huvudsakligen livnär sig bräckardraken istället på gräs, blad och rötter, och den hornartade nosen utgör ett ypperligt grävhjälpmedel, till och med i tjälfrusen mark. En normalstor hjord bräckardrakar består av ett dussin till ett tjog djur, varav mer än hälften utgörs av de något större korna. Sådana hjordar har under magra år förvisso lämnat vidsträckta områden uppluckrade och förödda, men deras spillning hjälper i sin tur till att göda marken.

Parning och flockbildning

Drakarnas parningstid inträffar under höst och vinter, varefter äggen begravs så fort kölden lämnat jorden. Bräckardrakarna ruvar inte sina ägg, utan lämnar dem nedgrävda för att under sommartid återvända vid kläckning. Liksom hos horndraken täcks ungarna av ett hårlager, även om hårväxten hos bräckardraken är tätare, särskilt över skallen. Nyfödda bräckardrakar utvecklar tidigt en karakteristisk skäggliknande krage som ger dem en tämligen löjlig uppsyn.

Flockband är starka hos bräckardrakarna, men detta band är väsensskilt från horndrakarnas. Rangordningen inom flocken är mindre beroende av stridsduglighet, och parningskampen är jämfört med horndrakarnas förhållandevis dämpad. Bräckardraken är till sinnet en instinktsvarelse och inte vidare läraktig, men kan trots sina matvanor uppvisa aggressivt beteende om omständigheterna är de rätta. Om flock eller ungar hotas är en vredgad bräckardrake värdig stor respekt, för den är i det närmaste ostoppbar när den väl fått upp hastighet, och kan i sitt raseri ställa till stor förödelse. Dock är djuret, sitt utseende till trots, mestadels en ganska godmodig och sävlig varelse som är fullt möjlig att tämja. Problem uppstår stundom då bräckardrakens envetenhet övertygat den om att tackla ett problem på rakast möjligaste sätt — draken ger sig inte i första taget, även om detta i viss mån går att träna bort. Vanligen tränas bräckardrakar från det att de kläcks ur infångade ägg, och draken präglas då på värdfamiljen från kläckningsstadiet. Livslängden varierar — honorna lever vanligen upp till fyrtio år, medan de något mindre hanarna kan bli uppemot femtio år gamla.

Användning på slagfältet

Raunlänningarna har stor nytta av bräckardraken på slagfältet. Djuret används som dragdjur, men dess primära roll är i kavallerichocker, där dess ofantliga kroppsmassa och tjocka naturliga vapen gör den mycket svår att hejda. Den är däremot inte alls lika rörlig som rytteri, och är därför förpassad till kärnan av en större hord, varifrån raka anstormningar utförs. För detta ändamål täcker raunerna vanligtvis sina djur med lager av bepansring. Genom sin bastanta uppbyggnad kan bräckardraken obehindrat bära en rustning som vore otänkbar för en horndrake eller stridshäst, och ökar därigenom sin redan formidabla vikt och anslagskraft.

Under kriget i Drunok uppdagade man på den försvarande sidan sedermera bräckardrakens för- och nackdelar. Namnet bräckardrake myntades av vittnen som åsett drakarnas användning som levande murbräckor — bastanta stålskodda timmerportar hade helt sonika slagits upp av stångningsattacker från bräckardrakar i full galopp. Däremot noterade man snart att förekomsten av bräckardrakar i den rauniska armén innebar en markant belastning på härstyrkans tross, på grund av den mängd mat som de konsumerade. Därtill lyckades ett fåtal av Drunoks mer hjältemodiga (alternativt dumdristiga) riddare finna en svag punkt hos bräckardrakens försvar, precis bakom nackskölden, där ett djupt hugg kunde vara omedelbart dödande. Detta till trots förblev bräckardraken med rätta en fruktad syn på slagfältet intill krigets ände.

Siffervärden

* Sin fyrbenthet till trots är bräckardraken en ganska sävlig och fläskbemängd varelse, och dess förflyttning beräknas därför med (TÅL+RÖR+10)/4 - 2. Såsom brukligt är dock Bärförmåga (BF) dubblad.

** Att bräckardrakens trampning innebär “tillbakaknuffning,” såsom boken hävdar, torde vara det ringaste av de problem ett presumtivt offer står inför. Således levererar draken därtill sin fulla krosskada mot ett liggande offer.
*** Bräckardraken stångas med sitt massivt bepansrade kranium snarare än något stickverktyg, och därför beräknas skadan utifrån drakens krosskadevärde.